Djävulens advokat

Jag blir rörd av Djävulen.

Han är en sorglig figur som har sett bättre dagar.

Han blev dömd för ett brott som vi dödliga inte kände till.

Domen föll utan ens falska vittnen närvarande

inga sannolika skäl förelåg.

Som misstänkt fick denna fördömda ängel inget försvar.

Inga nämndemän sammanträdde

inte ens de med dålig karaktär.

Ingen, inte ens den mäktigaste, erbjöd honom den andre instansen.

Vem som helst med otur

kan bli straffad av falska anklagelser.

Fråga mig om detta.

Om Lucifer hade velat ha,

en slutplädering med djävulens advokat,

skulle han kunnat lyda

och blunda för spelets gudomliga normer.

Men helvetet sprakade i längtan efter en herre.

Redan kung av det eviga bålet

gick Satan varken i taket av sorg

eller svimmade när han fick höra domen.

Ändå måste han ändra sitt utseende

och som en fallen ängel lämna tillbaka sin gloria

byta den mot en spädkalvs horn

och en vulgär svans som från början var av hö.

Som tröst

fick han av den högste domaren en ryggsäck full av namn

öknamn, tillnamn, smeknamn och alias.

Bärande på den går han där han vill

och erbjuder frestelser till vänster och vänster.

Nåväl, Lucifer miste också sina obefläckade vingar,

sitt präktiga ärkeängelsansikte

men hur som helst så införde han njutningen,

den förföriska blicken, den botade depressionen,

det söta vinet, ormen som härjar i nattliga sängar,

den arabiska dansen med dolkar, stressen som upphör,

skämtets metafor, den överdådiga maten,

den oändliga karnevalen, tillfällen i flykten

och andra nöjen som är svåra att räkna upp

för de är många och åtråvärda.

I Satans ugn, måste jag säga,

finns det fler löften om njutningar

än i paradiset befolkat av fromma själar,

långtråkiga som en tyst kinesisk film

eller en tvingade karantän.

Det gör mig orolig

att bålet där Lucifer ger sin backanal

inte har tillräckligt med ved för att brinna.

Víctor Rojas

Översättning: Anette Höglund & Víctor Rojas